När blir ett investmentbolag för koncentrerat? Industrivärdens skattebyte väcker frågor om Öresund

När Skatteverket meddelade att Industrivärden ska beskattas som ett vanligt aktiebolag från 2027 var skälet inte en ny lag. Myndigheten bedömde att portföljen inte längre är tillräckligt välfördelad för att bolaget ska räknas som ett skattemässigt investmentföretag. Sandvik, Volvo och Handelsbanken stod för 75 procent av aktieportföljen den 30 september.

Det väcker en fråga som berör fler bolag på Stockholmsbörsen: var går gränsen? Skatteverket har sagt till Kursläget att det inte finns någon exakt procentgräns. Därför har vi jämfört Industrivärden med ett annat investmentbolag vars portfölj har blivit allt mer koncentrerad: Öresund.

Det handlar inte om att Öresund riskerar att förlora sin skattestatus. Det vet vi inte, och inget offentligt tyder på att Skatteverket prövar frågan. Jämförelsen visar i stället hur reglerna fungerar och hur svårt det är att förutse var gränsen går.

Tre krav – och ett av dem går inte att mäta exakt

Enligt 39 kap. 15 § inkomstskattelagen är ett investmentföretag ett svenskt aktiebolag eller en ekonomisk förening som uppfyller tre villkor: 1. Det ska uteslutande eller så gott som uteslutande förvalta värdepapper. 2. Dess uppgift ska väsentligen vara att erbjuda ägarna riskfördelning genom ett välfördelat värdepappersinnehav. 3. Andelarna ska ägas av ett stort antal fysiska personer.

Öresund uppfyller tydligt villkor 1 och 3. Bolaget förvaltar värdepapper och hade 26 401 aktieägare vid årsskiftet. Att familjen Qviberg är huvudägare påverkar inte heller kravet på ägarspridning. Högsta förvaltningsdomstolen har godtagit en ägarkrets där en grupp närstående ägde 30–35 procent av aktierna (RÅ 1978 1:61).

Det är villkor 2, ett välfördelat innehav som erbjuder riskfördelning, som är svårt att mäta. Lagen anger inget antal innehav och ingen högsta vikt. Det var också detta krav som avgjorde Industrivärdens fall.

”Tillfälliga kursuppgångar eller kursnedgångar enskilda år ska inte leda till att den skattemässiga statusen som investmentföretag påverkas.”

Det sade Ann Wallin, rättslig expert på Skatteverket, till Kursläget den 8 oktober i samband med vår granskning av Industrivärden. Enligt Wallin bygger bedömningen på objektiva omständigheter, bland annat hur koncentrerat innehavet är till vissa bolag och branscher. Det finns inga exakta procentgränser, och en ny bedömning kan göras när flera år har gått eller förhållandena har ändrats. Wallin har inte uttalat sig om Öresund.

Vad rättsfallen säger

Utan någon lagstadgad gräns blir praxis den enda vägledningen. Skatteverkets rättsliga vägledning tar upp ett fåtal avgöranden om kravet på välfördelat innehav. De är gamla, få och gäller ofta andra slags portföljer än dagens börsnoterade investmentbolag.

Förhandsbeskedet från 1997 gällde börsaktier och mätte samma sak som vi gör för Öresund, de tre största innehavens andel av värdepappersinnehavet. Men det är nästan 30 år gammalt och prövades aldrig i högre instans. Det är ett riktmärke, inte en gräns.

Industrivärdens fall ger en andra referenspunkt. När Skatteverket godkände statusen 2019 stod de tre största innehaven för 61–63 procent av aktieportföljen, beroende på mätdatum. Sju år senare var andelen 75 procent och svaret ett annat. Var mellan dessa nivåer gränsen passerades har Skatteverket inte redovisat.

Vi har tidigare gått igenom hur Industrivärdens koncentration ökat sedan 2019 och vad skattebytet kan betyda för bolaget.

Öresund: från 55 till 64 procent på nio månader

Öresunds portfölj har länge varit koncentrerad, men stabilt. Vid utgången av 2024 och 2025 stod de tre största innehaven för 55,5 procent av värdepappersinnehavet. Den 30 september 2026 var andelen 63,9 procent.

Ökningen beror i första hand på en enda aktie. Scandi Standard steg 73 procent under årets första nio månader, enligt Öresund, och innehavet var värt 1 810 Mkr den 30 september. Antalet ägda aktier ökade bara från 10,1 till 10,6 miljoner, främst eftersom Öresund tecknade sin andel i Scandi Standards företrädesemission. Ägarandelen låg kvar på 15,3 procent.

Det skiljer Öresund från Industrivärden, där koncentrationen byggdes upp under sju år, både genom kursuppgångar och genom köp av fler Volvoaktier. Hos Öresund har den vuxit fram på några kvartal, nästan enbart genom Scandi Standards kursuppgång. Om den uppgången visar sig vara bestående är en öppen fråga.

Öresund skriver själv i årsredovisningen att bolaget ska ha en god underliggande riskspridning i aktieportföljen. Det anges dock som en del av riskstrategin och inte som en skattefråga.

Bahnhofaffären kan flytta siffran

Öresund har avtalat om att sälja hela sitt innehav i Bahnhof till Telenor för 446 Mkr, eller 62 kronor per aktie. Den 30 september var innehavet värt 430 Mkr, eller 7,4 procent av värdepappersinnehavet. Den 8 oktober meddelade norska Konkurransetilsynet att Telenor inte behöver anmäla förvärvet, sedan Bahnhofs norska verksamhet brutits ut ur affären.

När Bahnhof lämnar portföljen blir värdepappersinnehavet mindre, medan de tre största innehaven ligger kvar. Om likviden inte återinvesteras stiger deras andel därför tydligt.

Siffran säger mer om hur känsligt måttet är än om Öresunds skattestatus. En enskild försäljning kan flytta den med flera procentenheter, och Öresund kan återinvestera pengarna när som helst. Men exemplet visar varför portföljförändringar som kan verka rutinmässiga också kan ha betydelse för skattestatusen.

Flera stora investmentbolag har kvar statusen

Industrivärden påpekade i sitt svar till Kursläget att det på Stockholmsbörsen redan finns investmentbolag med både investmentbolagsstatus och konventionell beskattning. En genomgång av de senaste årsredovisningarna bekräftar det.

Ratos och Bure bytte status av ett annat skäl än Industrivärden: de ändrade sin verksamhet. Industrivärden har i stället pekat på koncentrationen i aktieportföljen, inte på någon ändrad verksamhet.

Spelar skattestatusen någon roll?

Ja, men inte alltid på det sätt man tror. Skillnaden mellan de två skatteformerna syns bäst sida vid sida.

Avskattningen kan mötas av gamla underskott

Den kostnad som brukar oroa vid ett skattebyte är avskattningen. Det är inte en skatt på 16 procent, utan en skattepliktig engångsintäkt motsvarande 16 procent av ett särskilt beräknat underlag. Med 20,6 procents bolagsskatt blir det teoretiskt cirka 3,3 procent av underlaget. För Öresund blir underlaget dessutom litet, och bolaget har stora sparade underskott att kvitta mot.

Det är vad som hände i Bure 2008. Där minskade en avskattningsintäkt på omkring 20 Mkr bolagets befintliga underskott i stället för att utlösa skatt. Ett skattebyte skulle alltså inte nödvändigtvis bli dyrt för Öresund, men det skulle ändra villkoren för förvaltningen. Tioprocentsgränsen i rösterna skulle få betydelse för varje innehav.

Även utdelningen påverkas. Öresund skriver i årsredovisningen att utdelningspolicyn innebär att bolaget delar ut minst så mycket att moderbolaget inte behöver betala bolagsskatt. Moderbolagets skattekostnad var noll 2025. Som vanligt aktiebolag skulle lämnad utdelning inte vara avdragsgill. Det skattemässiga skälet bakom policyn skulle då försvinna, även om bolaget fortfarande kan välja att dela ut lika mycket.

Öresund hänvisar till sina rapporter

Niomånadersrapporten tar inte upp skattestatusen, och årsredovisningen beskriver bara hur bolaget beskattas. Kursläget har frågat Öresund om koncentrationen, eventuella kontakter med Skatteverket och hur pengarna från Bahnhofaffären ska placeras, och även hur bolaget principiellt ser på de skattemässiga konsekvenserna av ett byte till konventionell beskattning, med tanke på underskottsavdragen. På samtliga frågor hänvisar Öresund till bolagets finansiella rapporter.

Kurslägets analys

Industrivärdens skattebyte visar hur svårt det är att förutse var gränsen för ett välfördelat värdepappersinnehav går. Lagen saknar en tydlig procentgräns, och historiska avgöranden ger begränsad vägledning.

Öresund har en betydande koncentration, men till skillnad från Industrivärden har ökningen framför allt drivits av en kraftig kursuppgång under kort tid. Det är en viktig skillnad i den skattemässiga bedömningen.

Bahnhofaffären kan öka koncentrationen ytterligare, beroende på hur försäljningslikviden används. Men siffrorna räcker inte för att dra slutsatser om Öresunds framtida skattestatus.

Frågan är därför inte om Öresund har passerat en viss procentsats, utan hur ett krav på riskspridning utan tydliga gränsvärden ska tillämpas när portföljer förändras.

Innehav och värden avser den 30 september 2026, och Bahnhofavsnittet tar med offentlig information fram till den 8 oktober. Andelarna är Kurslägets beräkningar. Artikeln är en genomgång av skatteregler och offentlig information och ingen bedömning av något bolags faktiska skattestatus. Den är allmän marknadsinformation, inte skatterådgivning eller en rekommendation att köpa eller sälja aktier.